Den smittsamma stakhysterin

Världens bästa skidåkare för tillfället är en skidåkare som uppför stakar ifrån konkurrenter med fästvalla. Diagonalåkning är dåtidens växel och stakning är framtiden. Det och liknande uttalanden duggar just nu tätt och vi i Lager 157 Ski Team gör ingen hemlighet av att vi gärna är med på det tåget. Men vänta lite nu…ett stort minus smyger sig fram ur denna utveckling. Att stå i Lundbäcksbackarna och se Eliassen, Byström, Richardsson, Norgren, Korsgren och de andra i täten ta sig an stigningen med hjälp av stakning är en fröjd. Tyvärr räcker det att vi står kvar en kvart eller så för att vi ska få se stakningens baksida.
 
Det är läge att komma ihåg att ovan nämnda idoler lägger en halvtidstjänst i veckan året om på att träna och förfina denna teknik och kommer alltså väl förberedda. Den som inte haft möjlighet att förbereda sig på samma sätt men ändå tänker sig att det snabbaste sättet att ta sig mellan Sälen och Mora är stakning borde nog tänka igen. Det är så lätt att stakning efter ett tag blir till saxning och så småningom skateskär. Något som ska sägas absolut förekommer även i elitled även om känslan är att det blir mindre förekommande för varje säsong som går. Årefjällsloppet i våras var till exempel ett skrämmande exempel på tjuvskate i elitklungan. Även undertecknad har vid ett tillfälle faktiskt blivit diskad från Marcialonga på grund av tjuvskate. Men det var på den tiden då eliten fortfarande körde med fästvalla och gänget med fästvalla ännu icke var fredade från granskning.
 
I andra änden av spektrat har vi den glade motionären som faktiskt inte vet att det är skillnad på skate och saxning och som gladerligen tar ett par skär för att avlasta musklerna mitt i loppet. Att samma regler gäller för alla, både elit och motionär har helt enkelt inte gått fram. Men vart går då gränsen? Vem har kraft och teknik nog för att ta sig igenom ett långlopp med hjälp av den snabbaste växeln? Det är förstås svårt att avgöra, men min erfarenhet säger att det inte är många utanför topp 150, det vill säga elitled, som skulle klara påfrestningen. Självklart finns det undantag åt båda hållen. Vi hade exempelvis flera kniviga situationer under förra säsongen när vi skulle avgöra om vår egen Markus Johansson skulle staka loppen eller ej.
 
Att gå på blanka skidor är alltså inte en struntsak. Klassisk stil är ändå klassisk stil. Så för de flesta, följ mitt råd. Lägg fäste under skidorna och behåll dem i spåret!
 
- Anton