I början av veckan var det premiär på rullskidbandet vi införskaffat för Marcus J. Här kommer det läggas en hel del träningstimmar under den närmaste tiden.

Bandet lyser nytt och fräscht innan det används för första gången.

Första passet som genomfördes var ett intervallpass, 6x5 minuter.

Härifrån styrs passen, fart och lutning ställs efter givet upplägg.

Precis just nu sitter det ett gäng skidåkare runt om i Sverige som nyss gick ur gymnasiet. Några har bestämt sig för att satsa vidare, några har bestämt sig för att sluta. Vissa sitter och funderar på hur de skulle kunna satsa vidare. Hur skulle det gå till och ställer klubben upp? Klarar jag det ekonomiskt och klarar jag det träningsmässigt? Hur ska jag få ihop allt? Mer än hälften av alla som går ur skidgymnasiet har inom ett år efter studenten avslutat sin aktiva elitkarriär. Hur ska vi göra för att få fler att fortsätta? Genom att ge dem förutsättningar förstås. Skulle det finnas en fungerande och självklar väg att gå efter gymnasiet så skulle nog många inte ens fundera på att sluta. Eller ännu bättre, flera alternativ mot en fortsatt elitsatsning. Hade klubbar, team och träningsgrupper haft ett gemensamt mål att lotsa så många som möjligt vidare i sina satsningar så borde förutsättningarna kunna skapas.

Jag tror personligen att det är viktigt att börja se satsningarna som ett helhetstänk. En satsning är på ett år och inte över en vinter, vilket är självklart för åkarna samtidigt som många klubbar har en satsning som bedrivs från november till mars. Över tävlingarna finns stöd att få, men vi måste hjälpa dessa unga skidåkare sommar, höst och vinter. I det ingår läger som något väldigt viktigt för att kunna utvecklas som skidåkare, plus att det bidrar till vidare satsning eftersom de flesta tycker att det är så roligt. På skidgymnasiet finns en lägerverksamhet som kompletterar klubbarnas tävlingsverksamhet. Men för att få något liknande att fungera efter gymnasiet så måste frågan om vem som står för satsningen ekonomiskt och vem som får ut något av den på något sätt få en lösning. Att lägga tusenlappar på en åkare under sommar och höst för att sedan, när vintern kommer, släppa åkaren till någon annan som får hela äran för framgångarna verkar nog inte så lockande.

Men för skidsverige är det kanske ändå den bästa lösningen för tillfället? Samtidigt finns det, om än få, klubbar som jobbar med satsningar på helårsbasis. Förbundet jobbar med elitläger, något även vi har kört i sommar. På detta sätt så finns möjlighet för en ung skidåkare att träna och utvecklas med andra. Det finns också några högskole- och folkhögskolealternativ som är riktigt bra, men det är ju för dem som vill plugga vidare direkt efter gymnasiet. För dem som inte vill stanna i skolbänken är det kanske lite svårare att få till vardagen och att jobba samtidigt tycker eller tror många är en dålig kombination. Jag tror tvärtom att ett halvtidsjobb nog är en riktigt bra lösning. Att få kombinera vidare satsning med att få börja på i det "riktiga" vuxenlivet tror jag är en bra kombo, men inte alls så lätt att få till. Då gäller det att ha turen att hitta en halvtidstjänst eller någon som är villig att bidra till elitsatsningen genom att erbjuda just en sådan. Vidare måste det finnas möjlighet att vara ledig för läger och så vidare.

Att de som vill får satsa på sin idrott är verkligen något att sträva efter och något jag tycker att vi som jobbar i skidsverige ska möjliggöra ännu mer än vi gör idag. Trots det är det ändå inte omöjligt att skapa sig en elitkarriär som det ser ut idag, men här tror jag att vägledning är viktigt. Genom vägledning kan skidåkaren få se att det finns flera vägar att gå i detta läge av karriären. För det är genom steget över till senior det börjar på riktigt och det är då det roliga, men också riktigt utmanande, börjar. Så alla in som jobbar med skidjuniorer, vägled! Till er som just tagit studenten vill jag säga: kör hårt och satsa vidare, det är grymt roligt och ni kommer inte att ångra er. Hitta din väg in i senioråldern, det finns många att välja på.

- Anton

Hela det här gänget har också stått där, inför steget in i senioråldern.

Vissa av er känner nog åkarna i Lager 157 Ski Team ganska väl vid det här laget, men det gör kanske inte alla. Dessutom har vi nu två nya åkare i stallet. Vi tänkte här helt kort presentera våra sex åkare i teamet, så ni får lära känna dem lite bättre.

Markus Ottosson 30 Otto gör sin tredje säsong i teamet och han kämpar sig just nu tillbaka från sin tredje häloperation på två år. Trots detta gjorde han sin bästa säsong någonsin i vintras, när han blev 6:a och bäste svensk i Vasaloppet i vintras. Otto är också en av Ski Classics snabbaste åkare. Följ Otto på Instagram: ​@m_ottosson

Britta Johansson Norgren 33 Britta kom till teamet för ett år sedan och vilket år det varit. Hon var vinterns stora långloppsgigant med fyra segrar och totalseger i Ski Classics. Som grädde på moset knep hon också segern i Tjejvasan. Innan långloppskarriären har Britta bland annat gjort tre OS. Följ Britta på Instagram: @brittanorgren

Markus Johansson 26 Mackan gör precis som Otto sin tredje säsong i teamet. Han tog ett stort kliv i vintras och gjorde sin absolut bästa säsong med bland annat en 8:e plats i La Diagonela och en 15:e plats på Vasaloppet. Markus har inte satsat så länge på skidåkningen utan började 2010, efter gymnasiet fullt ut. Följ Mackan på Instagram: ​@maccan90

Fredrik Byström 34 Bysse gör sin fjärde säsong och blir bara bättre och bättre. I vintras tog han ett helt gäng med placeringar mellan 6-12. Bysse var en av de första som valde att helt övergå till enbart stakning för 4-5 år sedan. Följ Bysse på Instagram: ​@fredrik_bystrom

Jimmie Johnsson 31 Jimmie är ny i teamet men absolut inte i långloppsvärlden. Han har de senaste 5 åren satsat på Ski Classics och har två pallplatser och en hel drös topp tio-placeringar. I Vasan har han som bäst varit 6:a, 2012. Jimmie är relativt ung för att vara långloppsåkare, trots sin erfarenhet i långloppssvängen. ​Följ Jimmie på Instagram: @bosseljimmie

Oscar Persson 24 Även Oscar är ny i teamet. Han imponerade i vintras i de få Ski Classics lopp han åkte. Som bäst blev han 13:e i Birken och har hittills visat sig bäst i just de kuperade loppen.Oscar är född 92 och tävlar i ungdomscupen om den rosa västen.  Följ Oscar på Instagram: @oscar.persson

Stefan Palm 45 Stefan är teamets elitmotionär tillika huvudsponsor, som grundare och ägare av Lager 157. Han imponerade i fjol med sin 75:e plats på Vasaloppet. Pannbenet är hans absolut största tillgång som skidåkare.  Följ Stefan på Instagram: ​@masteronefiveseven

Skogen står lummig kring rullskidbanan och glasögonen ser ut som en skitig vindruta efter favoritcykelrundan. Med andra ord, sommaren står i full blom. Många har snart semester och får förhoppningsvis lite tid över och möjlighet till längre pass. Då kan det vara läge att lägga in ett crosspass, eller kombipass som det också kallas. 

Det kan till exempel vara ett pass på tre timmar som delas upp i tre delar med olika träningsform. Passet blir aldrig långtråkigt och kan till och med bli som ett litet äventyr. Dessutom blir det mindre slitage när tiden fördelas på olika grenar och därmed olika muskelgrupper. Exempel på en bra variant kan vara:

1 h stakning (överkropp)
1 h cykel (ben)
1 h springa med stavar (helkropp) 

För att göra det hela ännu roligare kan du lägga upp rutten i förväg. Ett sätt är såklart att avsluta varje gren hemmavid för att byta om. Men annars kanske du kan få någon att möta upp för att leverera utrustning eller så tar du rullskidorna till sommarstugan, där du byter till cykel och så vidare. Ibland är det värt att tänka till innan för att få ett träningspass att minnas.

Fler träningstips hittar du här: intervaller på gymet eller springa med stavar.

Nu var det någon vecka sedan det kom ut att FIS ska införa stakförbud i vissa av sina tävlingar. Ett förbud som har skapat en del diskusion i skidvärlden. Jag är som ni säkert vet ett fan av stakning och är helt övertygad om att det är det snabbaste sättet att ta sig fram på ett par skidor. Däremot kan jag förstå de som tycker att det är tråkigt att diagonalåkningen försvinner mer och mer. Men att det enbart är diagonalåkning som är den klassiska skidåkningen håller jag inte med om. För den som vill behålla diagonalåkningen gäller det att börja jobba, inte förbjuda. Jobba med banor, med stigningar, med upplägg och så vidare. Det skulle utan tvekan gå att göra banor som går att vinna med fäste på de flesta platser där det tävlas på hög nivå. Tyvärr verkar de beslutande inte vidare sugna på att göra det jobbet, utan förbjuder hellre.

En sak jag är helt övertygad om är att intresset för sporten inte kommer att öka genom att utvecklingen stoppas. Om det är det FIS vill åstadkomma så missar de i sina beräkningar. Vad vill åkarna, vad vill publiken och vad gör att fler vill både följa och utöva sporten? Vad tror ni blir den största snackisen, att Sundby vinner sin tusende världscupseger med fäste under skidorna i mördarbacken i Falun, eller när han blir den förste som lyckas vinna där med blanka skidor? Många har gjort liknelser med andra sporter, men det är egentligen inte intressant. För det är skidåkningen vi brinner för och den vi ska värna om och tyvärr så gör ett sådant här beslut inte att skidåkningen värnas. 

Världscupen i längdskidor har de senaste åren tyvärr, så som jag ser på det tappat väldigt mycket av sin storhet och sin prestige. Det är för många tävlingar som inte betyder något alls. Tour de Ski som kändes superfräscht för något år sedan har tappat fort till exempel. Men en sak som verkligen kittlar lite extra det är när det blir en kamp mellan de som väljer att åka med fäste och de som väljer att staka. Vi har ofta sett det i sprint, när det blir ett taktiskt spel där åkaren måste utnyttja sina styrkor och sina skidor. Det världscuplopp som jag minns bäst från världscupen i vintras var det i Toblach innan jul, då Sundby valde att staka och hade en rejäl kamp om segern mot Bessmertnykh med fäste. Varför ta bort dessa riktigt intressanta lopp, vilket ett förbud skulle innebära. Vänder vi på det så skulle ju ett förbud mot fäste i Ski Classics vara lika dumt. Då skulle vi aldrig få se en Bauer som sätter fart i Maximilliam Lauf för att i varje stigning försöka komma ifrån stakarna. Det är kryddor i vår sport vi ska försöka värna om.

Vad sedan ett förbud kommer att innebära i praktiken för vallateamen kan vi bara spekulera i, men att de skulle behöva lägga fäste på skidorna det tror jag inte. Åkarna skulle komma runt det men olika tekniker, som Timo Bakken på ett strålande sätt illustrerade häromsistens. Det är bara att hoppas på att slipper se det gå så långt. För en gående/saxande Northug utan fäste i diagonalzonerna som sedan stakar fortare än någon annan de resterande 98 % av banan för att till sist vinna gör ju varken till eller från. Nej, gör istället jobbet och lägg de klassiska loppen på banor som det (än så länge) inte går  att staka. Genom att utvecklingen bromsas så bromsas också vår sport.

- Anton

Detta är dueller som vi inte får se om diagonalzonerna slår igenom. Två av världens bästa skidåkare i form av Eliassen och Sundby, där den ena väljer blanka skidor och den andra skidor med fäste.

Idag sätter teamet punk för ännu en lägervecka i fina Orsa Grönklitt. Den här gången spenderade vi dagarna på Bysses hemmaplan tillsammans med 12 andra elitsatsande långloppsåkare som hängt med på vårt koncept Elitläger. Det har i vanlig ordning blivit många bra pass, varav två riktigt långa, en och annan krampepisod, vacker utsikt och en hel del erfarenhetsutbyte. Som vanligt för åkarna i teamet, men förhoppningsvis lite nytt bränsle för våra gäster och lite extra att hålla reda på för coach Anton. 

Höjdpunkten på lägret var i alla fall lördagens stakrace, Grönklitt Double Poling Hill Climb, som vi arrangerade tillsammans med Grönklitt. Marcus Laggar, butikschef på sportshopen i Grönklitt tillika en av våra vallare, gjorde ett grymt jobb och rodde ihop en rolig och inspirerande tävling. Vi hoppas verkligen på favorit i repris nästa år. Första upplagans vinnare blev Britta respektive Bysse och dessförinnan knep Ludwig Tärning spurtpriset. Totalt kom 40 starka stakare till start (prova att säga det tio gånger), vilket var väldigt kul. Av dem var däremot bara 7 damer och vi frågar oss varför? Vi vet ju att det finns gott om damer som skulle staka sig upp för den här backen med bravur. En liten utmaning till nästa år kanske. 

Med oss under både tävling och under hela veckan hade vi också Brynte och här nedan bjuder han på lite bilder från tävlingsdagen. 

Ludwig Tärning (spurtprisvinnare) och Gabriel Thorn. Bild: Robin Bryntesson

Jimmie ser knappt trött ut. Bild: Robin Bryntesson

Dagens båda vinnare. Bild: Robin Bryntesson

Mikael Anderäng. Bild: Robin Bryntesson

Sofie Elebro verkar nöjd med dagens låneskidor. Bild: Robin Bryntesson

​Fler bilder har Brynte på sin facebooksida.

På lördag arrangerar Orsa Grönklitt tillsammans med oss ett rullskidrace uppför Fredrik Byströms bästa träningsbacke, från Orsa upp till toppstugan i Grönklitt. Den 13 kilometer långa banan går i stort sett bara uppför och tvärtemot hur vissa vindar blåser i skidvärlden så är det endast stakning som är tillåtet i Grönklitt Double Poling Hill Climb, som tävlingen heter. Elpex kommer att stå för låneskidor, så det finns ingen press på de startande att topptrimma några rullskidor innan start. Däremot kan det ju finnas andra anledningar att ge sina bästa träningskompisar under sommarhalvåret en portion kärek då och då. Det är ingen stor insats som behövs för att hjulen ska hålla lite längre. Här nedan visar teamets före detta rullskidstjärna, Markus Johansson, hur du enkelt kan gå tillväga. 

Innan du börjar kan det vara smart att märka upp hjulen så att de sedan kan sättas tillbaka på samma plats och åt samma håll som tidigare, för att undvika att skidorna drar åt något håll sedan. 

Börja med att skruva loss hjulet från skidan.

Lossa bulten och plocka ur distansen så att lagret syns. Torka rent och smörj med typ 5-56 eller liknande.

Överkurs till exempel vid dåliga lager eller om hjulet har skurit: Knacka ur lager med lämpligt verktyg. Byt eller rengör lager. (Hur det går till blir däremot ett annat inlägg).

Stoppa tillbaka (lager, om du tagit ur det), distans och bult. Skruva tillbaka hjulet på skidan. Det ska sitta hårt, men förstås inte så hårt att gängorna förstörs. Lagom helt enkelt. Upprepa sedan på resterande hjul. 

Gör det här någon gång varje år, på vår eller höst till exempel. Skulle du märka att hjulen rostat fast någon gång däremellan kan det räcka att bara smörja utifrån. Tänk också på att plocka in skidorna för att torka inomhus om det varit blött under passet. Då minskar risken att de ska rosta ihop.
 
Hur som helst, bra jobbat! Nu får du gå och ta en kopp kaffe i solen.

I dag besökte teamet Falun och Dala Sports Academy för att göra ett test av stavlängder. Det har spekulerats och funderats mycket det senaste halvåret kring vilken som är den optimala längden vid stakning. Vilken stav går snabbast och vilken går billigast? Idag tog vi ett steg närmare sanningen och blev något klokare.

I veckan kom en av denna säsongs nyheter för oss i Lager 157 Ski Team och för 157 Training, nämligen rullskidbandet. För några år sedan fanns dessa band i stort sett bara på några ställen i Sverige, men har på senare tid blivit mer och mer populära. Nu har även vi ett som ska hjälpa oss i strävan att utvecklas och bli bättre. Tanken är dessutom att det ska komma till nytta även inom våra träningstjänster, 157 Training. 

Med bandet kan vi kvalitetssäkra vissa av våra prioriterade pass. De pass som vi verkligen vill få till så bra som möjligt. Det kan jämföras med att springa på löpband, där det ju är svårt att få till samma kvalitet på intervallpassen ute på elljuspåret som på löpbandet. Bandet kommer att hjälpa oss att skapa en mer kontrollerad miljö där vi kan genomföra viss träning. Utöver detta så kommer bandet att användas i arbetet med teknikutveckling och i utveckling av utrustning. Vi har stor tro på att detta kommer bli bra.

Ett krispigt rullskidband som väntar på de första svettdropparna.

Markus Ottosson jobbar för att komma tillbaka efter häloperationen och idag berättar han lite om hur han lyckas hålla motivationen uppe. Både i vanliga fall och nu när möjligheterna till träning ser lite annorlunda ut. Missa inte heller att läsa hans förra inlägg om träningsalternativ. 

Konditionsträning fungerar normalt som en laddare för min hjärna och tillsammans med en dusch av endorfiner är kombinationen svårslagen! När dessa stimuli uteblir eller minskas är det svårt att automatiskt fylla med annat. Samtidigt överöser sociala medier cybervärlden med uppdateringar och bilder. Det är svårt att undgå att bli informerad om hur hårt alla tränar nu när det är nytt träningsår (för oss skidåkare börjar det omkring 1:a maj). 

Men det är inte på grund av endorfinerna jag håller på med elitidrott. Anledningen stavas personlig utveckling. Ända sedan jag började satsningen i Lager 157 Ski Team har jag känt att långlopp passar mig bra, men utan känslan av utveckling hade jag inte orkat fortsätta. Kanske har mina skador grumlat mitt omdöme något, för tack vare skadorna så känner jag att ”det finns mer att hämta”. Teamets stöd har dessutom alltid varit ovärderligt att ha i ryggen. Det är svårt att förklara, men när jag tycker att Vasaloppet känns "kort" och att Birkebeinerrennet känns ”platt”, då är det något som hänt sedan jag åkte loppen förra gången. För mig är sådan feedback väldigt viktig för motivationen att jobba vidare. 

Det kanske låter som jag vet precis hur jag skall göra i det här läget. Svaret är att det är frustrerande och mentalt påfrestande att vara skadad. Att tvivla är ofrånkomligt, men det hör till. När du blir skadad är rehabiliteringen givetvis viktig. Varför blev jag skadad? Men glöm inte bort att även fråga dig själv: Vilka möjligheter har jag till träning? Var offensiv i tanken. Nu finns kanske chansen att utveckla en svaghet? Ge det några veckor och du kommer märka att kroppen och huvudet gillar utveckling. Min egna utveckling ser jag som en tidslinje. Tittar jag bakåt så är kurvan väldigt hackig men trenden pekar ändå uppåt över tid. Det innebär kanske ett steg nedåt på kurvan nu men förhoppningsvis två steg uppåt till vintern igen.

/Otto

Otto erövrar en av Ulricehamns alla backar under ett läger sommaren 2014.

Nästa onsdag är det dags för vårt öppna elitläger i Orsa Grönklitt,där deltagarna är med och tränar på samma villkor som teamet. Upplägget är en normal lägervecka som den brukar se ut för teamet, men med ytterligare ett gäng elitsatsande skidåkare som är med och sparrar under alla pass. Det har, till vår stora glädje, visat sig att intresset för att hänga med under en av Lager 157 Ski Teams lägerveckor är ganska stort. Precis som vi trodde. 

Varför gör vi då detta? Jo, för att vi vill vara med och utveckla skidåkningen i sverige. Tidigare i våras så la vi ut på sociala medier att vi sökte en ny "junior", en åkare som ska tävla i ungdomsklassen i Ski Classics, eftersom Marcus Johansson nu växt ur den rollen. Platsen gick till Oscar Persson, men något anmärkningsvärt var att nästan 40 personer sökte för att få möjlighet att bli en del av teamet. Det var då vi plockade fram en gammal idé som kunde bli en liten hjälp för alla dessa åkare som står utan satsning från team eller landslag. Vi kan ju inte ta in alla i teamet men något kan vi göra för att förbättra deras satsning. 

Att hålla ett öppet elitläger är ingen stor grej, men ett sätt för oss att dra vårt strå till stacken för att utveckla skidåkningen i sverige. Det är många som bedriver sina satsningar utan hjälp av team, landslag eller klubbar och för att ha någon chans överhuvudtaget mot vårt västra grannland, både vad gäller topp och bredd, så gäller det att vi försöker hitta vägar för att hjälpa så många som möjligt att kunna satsa på skidåkningen. Vi behöver våra elitåkare som tränar och sliter på egen hand, som lever på små tillgångar, verkligen vill bli bättre och brinner för sporten. Nu är det väl inte så att vårt öppna läger gör det så fantastiskt mycket bättre för dessa åkare, men förhoppningsvis lite. 

Pressmeddelande, Ulricehamn 2016-06-01
 
Jimmie Johnsson till Lager 157 Ski Team
 
Lager 157 Ski Team förstärker laget med den meriterade långloppsåkaren Jimmie Johnsson, som med sin rutin kommer att bli en viktig bricka i lagbygget inför säsongen som väntar.
 
Lager 157 Ski Teams nya åkare Jimmie Johnsson har i flera år åkt Ski Classics och har en andraplats i Jizerska Padesatka 2012 som bästa resultat. Den senaste säsongen började bra med en andraplats i premiären i Bruksvallarna efter Petter Northug men sedan blev det ingen riktig toppsäsong och nu väljer dalkarlen att fortsätta sin satsning i Lager 157 Ski Team.
 
Jag är helt övertygad om att Jimmie fortfarande kan vara en toppåkare i Ski Classics och jag tror att vi tillsammans kommer få honom dit. säger teamets sportchef Anton Järnberg.  
Själv har Jimmie en tydlig målsättning framför sig, med nya pallplatser i Ski Classics och han ser med tillförsikt fram emot den nya säsongen. Första träffen med det nya teamet kommer att bli på lägret i Orsa Grönklitt 14-19 juni. Det blir även säsongens första läger med fullt lag på plats och ett perfekt tillfälle för Jimmie att gå in i sitt nya team.
 
Det här känns otroligt inspirerande och motiverande. Teamets och åkarnas utvecklingskurva har de senaste åren pekat uppåt, och jag tror verkligen att den här miljön kan få mig att åter prestera på toppen av min förmåga, säger Jimmie.
 
Lager 157 Ski Team går till vintern in i sin tredje säsong med Lager 157 som huvudsponsor. Under säsongen som var skördade teamet stora framgångar, framförallt då Britta Johansson Norgren bärgade totalsegern i Ski Classics. Inför säsongen 2016/2017 består laget, förutom Jimmie och Britta, av Fredrik Byström, Markus Ottosson, Marcus Johansson och Oscar Persson.  

Jimmie Johnsson ny i Lager 157 Ski Team. Foto:Ski Classics