Att springa med stavar

Ganska ofta kommer frågan om det är bättre att springa med stavar än utan. Vad är bäst? Varför springer eller går man med stavar överhuvudtaget? Det är väl inte så enkelt att det ena är bättre än det andra, men om man ska förenkla det hela så blir svaret att det rätta är att träna för ändamålet. Är målet att springa ett maraton så är kanske att springa med stavar inte det man ska lägga störst tid på, eftersom det inte gynnar löptekniken på asfalt något vidare.

Vad är då fördelen med stavar? Framförallt ger det ett helkroppsarbete (aktiverar armar, rygg och bål) när stavarna används vid gång eller löpning. På det sättet blir det mer energikrävande och vissa upplever att det blir lättare att driva puls (högre puls), vilket skidåkare ofta vill åt.  Det är också skonsamt för kroppen, eftersom det inte blir samma stötar som vid vanlig löpning utan ett mer "glidande" steg. På det sättet sparas knän och höfter. Stavar ger dessutom ett liknande rörelsemönster som diagonalåkning. Den som inte åker  rullskidor eller diagonalar väldigt lite på rullskidorna kan därigenom hålla igång en rörelse som förekommer väldigt mycket under vintern med hjälp av stavarna.

Så vill man ha hög puls och aktivera stora delar av kroppen så är gå eller springa med stavar ett kanon alternativ. Det funkar både i backe och på platten, med fördel längst ett skidspår med naturlig kupering.  Intervaller är kanske vanligast men även distanspass med stavar är något vi rekommenderar. Hur som helst är löpning, både med och utan stavar, ett väldigt bra träningssätt. 

Anton kan det här med att kånka stavar. Bild: Erik Wickström