Något jag använder mig av i mitt sätt att sätta ihop träningsprogram är pass som successivt ökar och blir hårdare och hårdare för varje gång man gör det. Jag tycker man på det sättet får en röd tråd i det och det ger motivation under lång tid.

Som exempel; du har en backe som tar 4 minuter att köra upp för. Första gången kör du den fyra gånger, sedan sätter du upp ett slutmål. Exempelvis att i november köra den 10 gånger. Varje gång du kör detta pass ökar du med en intervall. På det sätter får vi en naturlig ökad belastning in mot säsong. Du skruvar hela tiden på ett enkelt sätt upp "svårigheten" med passet.

Detta pass ligger med hela tiden så att det hela tiden kan användas som en morot. Du tänker att "nu kör jag det här andra passet för nästa vecka ska jag klara sju gånger upp i backen". Det kan ofta kännas ganska tufft och nästa lite omöjligt när man står där efter första gången och vet att man ska köra dubbelt så många gånger om bara någon månad. Men genom tanken att en till klarar du alltid så brukar det gå bra.

Detta pass är också en bra avstämning för hur du ligger till och hur bra i fas du är. Det är förstås inte riktigt samma pass att köra fyra respektive tio gånger upp för den där backen. Men min erfarenhet är att man blir så "känd med" sin backe så man vet hur det ska kännas och vilka tider man bör åka på för att ligga bra till. Vissa dagar kommer att kännas lättare, andra tyngre. Precis som i allt annat, men just det här successiva ökandet tror jag mycket på. 

Lycka till!

​- Anton

För ett par månader sedan gick teamet in i den fjärde säsongen med Lager 157 som huvudsponsor. Första säsongen var 2014/2015 och redan från början hade vi en ambition att vara med och slåss mot de bästa och försöka vinna Vasaloppet.

Första året blev en utmaning, både sportigt och organisatoriskt. Vi försökte men lyckades inte helt. Vi hamnade på en 10:e plats i lagtävlingen och hade två 4:e platser som bäst med Daniel Richardsson. Varken det vi hoppats eller trott på.

Från första året drog vi också mycket lärdom och många av misstagen tog vi med oss och redigerade direkt. Organisatorisk gjorde vi stora förändringar inte minst på servicebiten. Vi införskaffade en vallabil och Thomas Söderberg som vallachef. Britta kom med i satsningen men även Audun Laugaland kom in och gjorde avtryck, Audun hade varit med i branschen länge och är en person som vet vad han vill. Han hjälpte oss att ta steg i rätt riktning. Så även om Audun inte riktigt fick de resultat vi hoppats på så gjorde han otroligt mycket nytta för oss. Sportslig tog vi stora steg, när Britta vann ett gäng tävlingar och även totalen och Otto var 6:a på vasan. Mackan fick sitt genombrott som långloppsåkare och Bysse gjorde en hel hög topp 12 placeringar. Totalt i lagtävlingen kom vi på en 4:e plats. 

Inför förra säsongen försvann Jörgen Brink, Audun Laugaland och Gustav Eriksson och in kom rutinerade Jimmie Johnsson och unga Oscar Persson. Annars finjusterade vi i organisationen för att stärka den delen. Sportsligt lyckades vi genom att  Britta försvarade totalsegern och äntligen var vi först till Mora när Britta lyckades vinna efter tre raka 2:a platser. I lagtävlingen tog vi oss upp på en 2:a plats.

Nu står vi inför nya utmaningar, när vi försöker stabilisera vår organisation och stärka våra samarbeten. Sportsligt har vi spetsat till det med Anton Karlsson och vi stärker upp vår servicestab genom ett djupare samarbete med Längdcentrum i Grönklitt. Att Britta ska ta tredje raka totalsegern är förstås ett mål. Vinst i  lagtävlingen, Vasan och så vidare är andra saker som vi just nu har framför oss som målbilder.

- Anton

Vi har tagit upp det en del tidigare, men här kommer det igen. Ski Classics som vi driver hela vår satsning kring är ju inte bara ett elitevent utan också, eller kanske allrahelst, ett motionsevent och folkfest. Det är alla de tusentals åkare som inte är bland de 100 första på våra tävlingar som gör det så speciellt. Att vara på Marcialonga med tusentals svenskar kring oss är en av de absoluta höjdpunkterna under vintern. Det är massan som gör Ski Classics unikt och alla event utom den första prologen är öppna för allmänheten. Här kommer en lista på alla loppen i tur och ordning, med lite tips och bra att veta för motionären.

La Sgambeda 2/12:
Det kortaste loppet på 36 km, på ett häftigt ställe i fantastisk natur. Värt ett besök om man vill ha igång tävlingssäsongen tidigt. Ganska tufft lopp med tanke på höjden. 

Kaiser Maximilian Lauf 13/1:
Seefeld är ett av Europas finaste längdställen, loppet går på detta fantastiska spårsystem.Tufft lopp med en hel del stigning. Lätt att ta sig hit från både München och Innsbruck.

La diagonela 20/1:
I St Moritz dalen, återigen fantastisk natur och en härlig tävling. Banan går under kategorin medium. Mycket lättåkt men några längre stigningar. Enda minuset är att det är relativt dyrt att vara här.

Marcialonga 28/1:
En av höjdpunkterna! Fantastisk tävling, stämning och arrangemang. Fin bana med en legendarisk stigning på slutet upp mot Cavaleze. Många svenskar och ännu fler norrmän.

Toblach-Cortina 3/2:
Tredje tävlingen i Italien, som vanligt fantastisk natur tävlingen går bitvis på en banvall och har en hel del stigning under benämningen "slakmota". 

Jizerska Padesatka 18/2:
Ett av de klassisa loppen som varit med i långloppsvärldscupen  länge. En tuff tävling som går i den Tjeckiska storskogen. Vid fint väder bjuds även här på vyer. Jag brukar likna det vid cykelsportens Paris-Roubaix, "helvetet i norr". Tufft och ofta tuffa yttre förhållanden. Smidig resa från Prag.

Vasaloppet 4/3:
Behövs ingen större beskrivning, folkfest, skidglädje och hjärtat i svensk skidåkning. 

Birkerbeinnerrennet 17/3:
En klassiker som förvånansvärt få svenskar åker. Lätt att ta sig hit. En tuff men fantastisk bana, över två fjäll och målgång på olympiastadion från 94 i Lillehammer.

Reistadlöpet 7/3:
Nykomling i vintras. Gillar du utmaningar och/eller att åka uppför så åk hit. Banan går i storslagen natur mitt på kallfjällen. Fantastiskt proffsigt evenemang och resan är ett stort plus, eftersom det finns flygplats i Bardufoss där tävlingen går.

Ylläs-Levi 14/4:
Går i ett fantastiskt finskt skidområde nära svenska gränsen uppe i norr. Fin bana med både utmanande backar och fina långa partier av flack åkning.

Det var de 10 loppen och jag kan faktiskt varmt rekommendera dem alla. Alla har något och det är med glädje man åker till alla dessa platser. Så ta chansen och utmana dig själv och kom ut och åk något av dessa lopp. Med förhoppning om att se många av er ute i Europa i vinter.

​- Anton