Den absolut vanligaste frågan eller påståendet jag får angående teamet är: "När får ni någon kille på pallen då?" Eller: "Nu är det väl dags för er att en kille kommer på pallen också va?" Jag svarar alltid  att ja, snart kommer det. För det är min fasta övertygelse att vi snart är där. Fyra gånger under de här åren har vi kommit fyra. Så nära har vi ju varit, men  jag förstår helt och hållet frågan och påståendena. För det är en otrolig skillnad att vara fyra eller på pallen.

Brittas suveränitet gör också att det blir en extra press på våra killar. Att vi är ett lag som vill vara bäst och Britta är helg efter helg med däruppe och slåss. Men vår filosofi och tanke är att vi tror på detta gäng. Vi har kapaciteten och talangen i gruppen. Bysse, Mackan och Otto har varit med hela vägen och alla tre har visat i sina bästa stunder att dom absolut kan hävda sig mot de bästa.  Vi tar in på dem varje år.

Att se våra skidåkare driva sin satsning och ta steg för steg, som kanske slutar på den så efterfrågade pallen, skulle ge så mycket mer än att vi skulle värva till oss pallplatser (läs norrmän). För alla som är lite inne i skidåkningen vet att i somras fanns den möjligheten. Att med denna grupp killar, som alla vet vilken kapacitet de besitter, utmana de stora namnen driver oss som team mer än att bara försöka hämta pallplatsen. 

Frågan kommer säkert snart igen, men jag hoppas och tror att den snart är utbytt till: "Vad har ni gjort för att ta er upp på pallen?"

​- Anton 

Jag brinner verkligen för längdskidåkningen, långlopp och allra helst för mitt kära team. Att få  prata om "oss", vår satsning, våra mål, hur vi går tillväga för att finansera satsningen och vad tanken med 157 Training är, det är verkligen något jag tycker är roligt. Att bli ombedd att hålla föredrag på det här ämnet är därför något väldigt inspirerande.

Just detta att föreläsa och hålla föredrag om teamet, längdskidåkning och träning är något som ingår mer och mer i mina uppdrag runt teamet. I lördags kväll fick vi, jag och Mackan, äran att komma till Grönahög och göra just detta. Kul och trevligt var bara förnamnet. Då fick vi en ny möjlighet att dela med andra hur härligt skidåkning, långlopp, Vasaloppet, träning och Lager 157 Ski Team är. Att få ge tips och råd i någons satsning mot Vasaloppet eller inspirera till att börja träna.

Är du, din klubb eller ditt företag sugen på att höra oss prata om detta? Mer finns att läsa här.

- Anton

Förra hösten lanserade vi något vi kallade Teknikdag, som gick ut på att vi erbjöd tekniklektioner på en timme för 1-4 personer under en dag på sju olika platser i Sverige. Vi tyckte det kändes som en rolig idé, att få komma ut och möta skidåkare och dessutom få instruera och hjälpa till med tekniken. Vi visste inte alls hur det skulle tas emot, men det gick väl. Ett 50-tal skidåkare runt om i landet bokade in sig.

Vi var i Stockholm, Göteborg, Karlstad, Falun, Östersund och Sundsvall och det hela gav mersmak. Hela grejen med att få hoppa ur elitbubblan för ett tag och verkligen hitta till rötterna i skidåkningen är väldigt roligt. Att möta människor som har valt att åka skidor för att det är roligt och allt som oftast har ett Vasalopp framför sig. Att få hjälpa och vägleda dessa är verkligen något vi brinner för. Och just på teknikdagen så kunde vi möta många av dessa på många olika platser. Det var en självklarhet att köra detta koncept även denna höst.

I år, närmare bestämt den 23 september, beger vi oss ut i landet igen. Vi har adderat några orter till listan ovan. Även Uppsala och Orsa Grönklitt kommer med i år. Är det kanske så att du tycker att du inte riktigt hittar den riktiga träffen i stakningen, eller balansen i diagonalåkningen eller helt enkelt bara vill ha en allmän tekniklektion så är det bara skynda och anmäla sig. 

På vissa platser börjar det bli trångt, men det finns fortfarande chans att få åka rullskidor en timme med någon ur teamet på flera av platserna. 800 kr/h är priset och ni är 1-4 personer som kan dela på den där timmen, på någon av orterna Sundsvall, Östersund, Orsa Grönklitt, Falun, Karlstad, Stockholm, Uppsala eller Göteborg. Mer info och anmälan finns här.

​Jag skriver ofta här om skidåkningen och dess utveckling. Om hur skidåkningen kan komma att se ut i framtiden. Det ämne jag oftast ältar fram och tillbaka är stakning vs diagonal, tekniskt utveckling och så vidare. Men hur är det med skidåkningen i stort och hur får vi sporten att må bra framöver? Hur får vi publiken att engagera sig, både fram för tv:n och i kring spåren? Är massan av motionärer viktigt för eliten? Attraherar skidåkningen ungdomarna?

Frågan om publiken tror jag är central. Vi måste få en stor publik framför tv:n, men kanske allra helst kring spåren. Evenemang som har stor publik får en slags kvalitetssäkring. Det ger en känsla av att det är något bra, det är en bättre produkt om det är mycket publik än om det är glest i publikleden. Detta ger bättre grunder för alla att göra ett bättre jobb, vi blir attraktivare för sponsorer och så vidare. En världscup i Toblach inför några handfull antal åskådare är inte en intressant produkt. 30 000 åskådare i Ulricehamn är däremot det. Trotts att den sportsliga delen är exakt lika bra.

På samma sätt är det med långloppen. Proppfulla publikled längs med upploppet av Vasaloppet är något helt annat än några få åskådare på stadion i Lillehammer i Birken (nu är ju Birken lite speciellt med tusentals åskådare ute efter banan också). Jag tror också att frågan om ungdomarna påverkas mycket av publiktrycket. Rekryteringen är betydligt lättare att göra om alla världscuper ser ut som den i Ulricehamn, eller i Holmenkollen. När ungdomarna ser dessa tävlingar tror jag definitivt att fler blir sugna på att själva stå där en dag.

Men hur lockas då publiken ut i skogen? För ofta så ser man ju betydligt bättre fram för tv:n. Helt klart handlar det om att bättra på runt om evenemangen. För någonstans så tror jag att sporten i sig är så pass stark att det borde gå att dra storpublik vecka efter vecka, var man än är i världen. Sedan tror jag också att det är mycket upp till oss som står på andra sidan. Det är upp till oss att skapa intresse för personerna runt sporten. För åkare, team, landslag och övriga runt omkring. Det ger förutsättningar för att skapa ett större intresse för skidåkning helt enkelt.

Tävlingsformerna är naturligtvis en central del i hur intressant sporten upplevs. Vad vill folk se egentligen? Är det en sprint med små marginaler och lite lotteri eller är det en tremil med individuell start? Ett långlopp med en massa spurtpriser längst vägen? Ja där finns nog en hel del att fundera kring. Jag tror inte att just de otroligt många grenar som finns inom skidåkningen är till fördel för att öka intresset.

Den sista frågan jag ventilerade i början av texten då, är massan viktig för eliten? Ja är det självklara svaret som jag ser på det. Alla de som åker Vasaloppet och alla lopp runt omkring är jätteviktiga för att få sporten att leva vidare. Både arrangörer och leverantörer är helt beroende av denna massa och därför är eliten också indirekt helt beroende av massan. Så det är av extrem vikt att vi fortsätter jobba för att få behålla en stor massa  även in i framtiden. Gärna större. 

​- Anton

September månad har kommit och vintern närmar sig.  Säsongen närmar sig. Men ännu finns det tid kvar och det är nu viktigt att hålla fokus. Det kan vara lätt att börja känna en viss stress för att säsongen kryper närmare och man kanske börjar dra i handbromsen lite för tidigt för att försöka hitta den där tidiga formen.

För oss som långloppssatsande är det ju väldigt långt kvar till de verkligt viktiga tävlingarna, som Marcialonga och Vasaloppet. Men sedan något år tillbaka så börjar även vi säsongen tidigt. Redan sista helgen i november går prologen i Pontresina och helgen efter är det dags för första långloppet i Livigno. Detta i kombination med att de sista loppen går i mitten av april gör vintern till en riktigt utmaning. Både fysiskt och psykiskt.

Den tuffa säsongen gör att det är viktigt att hålla bra tryck i träningen både september, oktober, november och till viss del också december. Samtidigt som vi ska försöka samla energi för att klara av de många resorna och det tuffa schemat. Detta är inte lätt, men en verkligt viktig del i Ski Classics, att vara i form från November till April.

För oss som team är perioden efter Vasan viktig om vi ska vara med och slåss i lagtävlingen. Förra året var den perioden inte vår bästa på säsongen, men det ska vi förhoppningsvis råda bot på denna vinter.