Ju fler desto bättre för en hälsosam skidåkning

Det här publiktrycket vill vi alltid ha vid sidan av spåret. Bilden har vi lånat av World Cup Ulricehamn. Foto: Mats Bogren.

​Jag skriver ofta här om skidåkningen och dess utveckling. Om hur skidåkningen kan komma att se ut i framtiden. Det ämne jag oftast ältar fram och tillbaka är stakning vs diagonal, tekniskt utveckling och så vidare. Men hur är det med skidåkningen i stort och hur får vi sporten att må bra framöver? Hur får vi publiken att engagera sig, både fram för tv:n och i kring spåren? Är massan av motionärer viktigt för eliten? Attraherar skidåkningen ungdomarna?

Frågan om publiken tror jag är central. Vi måste få en stor publik framför tv:n, men kanske allra helst kring spåren. Evenemang som har stor publik får en slags kvalitetssäkring. Det ger en känsla av att det är något bra, det är en bättre produkt om det är mycket publik än om det är glest i publikleden. Detta ger bättre grunder för alla att göra ett bättre jobb, vi blir attraktivare för sponsorer och så vidare. En världscup i Toblach inför några handfull antal åskådare är inte en intressant produkt. 30 000 åskådare i Ulricehamn är däremot det. Trotts att den sportsliga delen är exakt lika bra.

På samma sätt är det med långloppen. Proppfulla publikled längs med upploppet av Vasaloppet är något helt annat än några få åskådare på stadion i Lillehammer i Birken (nu är ju Birken lite speciellt med tusentals åskådare ute efter banan också). Jag tror också att frågan om ungdomarna påverkas mycket av publiktrycket. Rekryteringen är betydligt lättare att göra om alla världscuper ser ut som den i Ulricehamn, eller i Holmenkollen. När ungdomarna ser dessa tävlingar tror jag definitivt att fler blir sugna på att själva stå där en dag.

Men hur lockas då publiken ut i skogen? För ofta så ser man ju betydligt bättre fram för tv:n. Helt klart handlar det om att bättra på runt om evenemangen. För någonstans så tror jag att sporten i sig är så pass stark att det borde gå att dra storpublik vecka efter vecka, var man än är i världen. Sedan tror jag också att det är mycket upp till oss som står på andra sidan. Det är upp till oss att skapa intresse för personerna runt sporten. För åkare, team, landslag och övriga runt omkring. Det ger förutsättningar för att skapa ett större intresse för skidåkning helt enkelt.

Tävlingsformerna är naturligtvis en central del i hur intressant sporten upplevs. Vad vill folk se egentligen? Är det en sprint med små marginaler och lite lotteri eller är det en tremil med individuell start? Ett långlopp med en massa spurtpriser längst vägen? Ja där finns nog en hel del att fundera kring. Jag tror inte att just de otroligt många grenar som finns inom skidåkningen är till fördel för att öka intresset.

Den sista frågan jag ventilerade i början av texten då, är massan viktig för eliten? Ja är det självklara svaret som jag ser på det. Alla de som åker Vasaloppet och alla lopp runt omkring är jätteviktiga för att få sporten att leva vidare. Både arrangörer och leverantörer är helt beroende av denna massa och därför är eliten också indirekt helt beroende av massan. Så det är av extrem vikt att vi fortsätter jobba för att få behålla en stor massa  även in i framtiden. Gärna större. 

​- Anton

---