Säsongens första tävling i Ski Classics gick av stapeln i helgen som var. Men för oss startade helgen redan i torsdags. Såhär har det sett ut bakom kulisserna för oss.

Torsdag:
Marcus Laggar håller en vallagenomgång på Team Sportia i Ulricehamn innan han och Anton beger sig till Kiel-färgan i Göteborg.

Fredag:
Anton och Marcus kör genom Tyskland med lastbilen och kommer fram till Pontresina vid 23-tiden på kvällen.
Samtidigt flyger åkarna till München och beger sig senare till Zams i Österrike för en natt på lågland innan de på lördagen ska bege sig upp till Pontresina.

Lördag:
Anton och Marcus genomför skidtester innan åkarna kommer upp vid 14-tiden för att ge sig ut på en bankoll inför söndagens prolog.

Söndag:
Klockan ringer 06:00 för tidiga skidtester. Starten går vid 11. Tävlingen går bra och slutar med seger genom soloåkning av Britta genom hela jaktstaren efter att hon fått ett perfekt utgångsläge av killarna. Prisutdelning och sedan iväg mot Livigno där vi nu befinner oss och laddar för helgens tävling Sgambeda. 

Säsongens sista läger pågår just nu i ett vintrigt Orsa Grönklitt. På snön från i fjol, lagd i en slinga som är 2,6 km. Dagarna går åt till att göra oss redo för säsongen som kommer. Vi drar ju igång redan om två veckor med prologen och veckan efter kommer  Sgambedan i Livigno.

Vi började med att köra två tävlingar i helgen. Mycket bra för både åkare och serviceteam att börja komma in i rutinerna. Efter det har vi fortsatt med tester av skidor, valla och strukturer. Ett par slitagetest har gjorts, där skidorna går ett antal mil och testas under hela tiden. Det ger oss en bild av utvecklingen över tid. För åkarna handlar det mycket om att hitta känslan på snö, att nöta teknik.

Vi börjar känna oss redo på alla plan och det hela kan dra igång nu snart. Det känns att spänningen börjat stiga. Men först åker vi hem en dryg vecka och laddar upp det sista. 

- Anton

I söndags avslutade vi ett veckolångt läger i Ulricehamn. I och med det så avslutade vi också barmarkssäsongens sista läger. En hel barmarkssäsong har passerat och det har gått fort, som alltid. Men vi får vara nöjda med denna försäsong. Vi har haft få sjukdagar och åkarna har kunnat vara med och sparra mot varandra under hela perioden. Ulricehamn, Torsby, Orsa, Alliansloppet, Torsby/Karlstad och så avslutade vi där allt började, i Ulricehamn igen. Om ett par veckor väntar några dagar på snö i Orsa Grönklitt och sedan ska vi vara redo att ge oss ut i hetluften i Ski Classics igen. 

Under dagarna i Ulricehamn hann vi med en hel del, löprace, ett sista vasapass, långa rullskidpass och några löpsvängar i terrängen runt lassalyckan. Vi medverkade också på Team Sportia Ulricehamns Vasaloppsträff under lördagen. En trevlig tillställning där skidåkning diskuterades intensivt.

​När man sitter där i maj och planerar allt som ska hinnas med innan snön kommer igen så känns det långt bort. Och självklart hinns inte allt man trodde man skulle hinna, men jag tycker att vi den här sommaren och hösten faktiskt har hunnit med mycket av det som planerades i maj. Mycket arbete har gjorts på den tekniska biten och även en hel del taktiskt. Plus en massa jobb på materialet redan.  Så summa summarum  har allt gått bra och vi börjar så smått känna oss redo för vintern. 

I lördags avslutade vi en intensiv vecka i Värmland med Klarälvsloppet i Karlstad. Men vi börjar i rätt ordning.

Förra måndagen samlades vi i Torsby för några intensiva träningsdagar. Vi varvade barmark med pass i tunneln, där vi fokuserade på skidtester och teknikarbete. Åtskilliga timmar har lagts på skidtester under sommaren och början av hösten och vi tycker nu att vi har en bra översikt inför vintern. Mycket arbete kvarstår förstås för servicegänget, med Marcus Laggar i spetsen, men mycket är också gjort, vilket känns otroligt bra.  

Vad gäller den tekniska biten så fokuserar åkarna på att hitta nycklar att jobba med under hösten. Vissa letar träffen på platten, andra att bli energisnålare uppför. För att nämna ett par exempel. Utanför tunneln var det högkvalitet som stod högst upp på agendan. Ett tufft intervallpass på rullskidbanan (8*7 min) och ett ännu tuffare skidgångspass stökade vi undan innan vi på torsdagen begav oss söderut till Karlstad för det nystartade Klarälvsloppet.

Nio mil på en gammal banvall visade sig bli ett fantastiskt lopp med en härlig bansträckning och mycket folk utefter banan. Redan såhär första året tycker jag att man med rätta kan kalla sig för sommarens Vasalopp. Vi hade stora förhoppningar på loppet och vi var med och körde om det ända fram emot mål i centrala Karlstad. Vi fick denna gång nöja oss med en fin tredje plats av Otto. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Nu blir det ett par veckor på hemmaplan för åkarna innan vi samlas igen, för läger i Ulricehamn.

​- Anton

Den absolut vanligaste frågan eller påståendet jag får angående teamet är: "När får ni någon kille på pallen då?" Eller: "Nu är det väl dags för er att en kille kommer på pallen också va?" Jag svarar alltid  att ja, snart kommer det. För det är min fasta övertygelse att vi snart är där. Fyra gånger under de här åren har vi kommit fyra. Så nära har vi ju varit, men  jag förstår helt och hållet frågan och påståendena. För det är en otrolig skillnad att vara fyra eller på pallen.

Brittas suveränitet gör också att det blir en extra press på våra killar. Att vi är ett lag som vill vara bäst och Britta är helg efter helg med däruppe och slåss. Men vår filosofi och tanke är att vi tror på detta gäng. Vi har kapaciteten och talangen i gruppen. Bysse, Mackan och Otto har varit med hela vägen och alla tre har visat i sina bästa stunder att dom absolut kan hävda sig mot de bästa.  Vi tar in på dem varje år.

Att se våra skidåkare driva sin satsning och ta steg för steg, som kanske slutar på den så efterfrågade pallen, skulle ge så mycket mer än att vi skulle värva till oss pallplatser (läs norrmän). För alla som är lite inne i skidåkningen vet att i somras fanns den möjligheten. Att med denna grupp killar, som alla vet vilken kapacitet de besitter, utmana de stora namnen driver oss som team mer än att bara försöka hämta pallplatsen. 

Frågan kommer säkert snart igen, men jag hoppas och tror att den snart är utbytt till: "Vad har ni gjort för att ta er upp på pallen?"

​- Anton 

Ett ständigt återkommande pass under våra läger är det vi kallar "Vasapasset". Det är det pass som jag får överlägset flest frågor, funderingar och kommentarer kring. Vad är ett Vasapass? Varför heter det Vasapass och hur långt är det? Kan alla köra, varför kör ni det? Detta är exempel frågor som kommer upp.

Vasapasset är som tidigare nämts ett ständigt återkommande pass på våra läger och det är ett pass som är specialgjort för att utmana oss på det som kommer att uppstå under tävlingar. Vad ingår då i detta pass?

Grundregel 1: Det ska vara hårt och det ska vara långt, minst 2:30 helst över 3 timmar.
Grundregel 2: En tuff start för att simulera starten på ett långlopp som allt som oftast går fort.
​Grundregel 3: Spurtpriser, utbrytningar och bergspriser läggs in under passets gång.
Grundregel 4: Fri fart sista timmen cirka.

I grunden ska det också vara en bra marschfart under hela passet. Men det är lite beroende på vart vi är, vilken terräng som finns att tillgå och vad vi vill ha för sorts pass. Till exempel ett med högfart lägger vi i lättare terräng och när vi vill ha ett kuperat pass med tuff avslutning så söker vi det. Det är egentligen bara fantasin som sätter begränsningarna för hur passet ska se ut. Det brukar allt som oftast bli ett tufft och givande pass.

Detta är inget unikt som bara vi kör utan stora delar av långloppseliten använder sig av ett liknande upplägg. Jag får ibland frågan ska jag som motionär köra "Vasapass"? Jag tycker absolut att du kan testa, även om jag tror att du får ut mest av att köra dessa pass i grupp. Men med ett distanspass med en tuffare start och max sista 30 minuterna så har du början till ett Vasapass. Det är bara att testa. Och svaret på frågan varför kallar ni det vasapass? Ja vad ska jag säga...dålig fantasi kanske. Här nedan kan ni se hur ett Vasapass kan se ut. Just det här är från Orsa för ett par år sedan.

​- Anton

I söndags eftermiddag startade vi upp säsongens andra läger och som så många gånger förr är vi i Torsby. Torsby som helt naturligt, tack vare sin tunnel, blivit en metropol bland svenska skidåkare.

Men det är inte bara för tunneln vi gång på gång kommer tillbaka hit, utan för helheten. Boendet, tunneln och barmarken, allt hänger ihop. Det märks att man har satsat på skidåkare nu under några år. Det finns långa och branta stigningar för rullskidor, en fin rullskidbana och en tunnel med fina förhållanden året runt. Som vanligt kommer vi att använda oss utav alla de här delarna under lägret. Skidor ska testas, tekniken ska slipas och i backarna ska vi svettas.

Att vara på snö så här tidigt in på säsongen har många fördelar. Vi försöker att vara på snö kontinuerligt under hela säsongen för att hela tiden ha känslan och teknikutvecklingen nära till hands. Utöver detta så påbörjas skidtesterna inför nästa vinter redan nu, så att vi har chansen att hitta så bra skidor som möjligt.  Så nu pågår några härliga dagar för teamet. Håll utkik på vår facebooksida för fler uppdateringar under veckan.

- Anton