I söndags avslutade vi ett veckolångt läger i Ulricehamn. I och med det så avslutade vi också barmarkssäsongens sista läger. En hel barmarkssäsong har passerat och det har gått fort, som alltid. Men vi får vara nöjda med denna försäsong. Vi har haft få sjukdagar och åkarna har kunnat vara med och sparra mot varandra under hela perioden. Ulricehamn, Torsby, Orsa, Alliansloppet, Torsby/Karlstad och så avslutade vi där allt började, i Ulricehamn igen. Om ett par veckor väntar några dagar på snö i Orsa Grönklitt och sedan ska vi vara redo att ge oss ut i hetluften i Ski Classics igen. 

Under dagarna i Ulricehamn hann vi med en hel del, löprace, ett sista vasapass, långa rullskidpass och några löpsvängar i terrängen runt lassalyckan. Vi medverkade också på Team Sportia Ulricehamns Vasaloppsträff under lördagen. En trevlig tillställning där skidåkning diskuterades intensivt.

​När man sitter där i maj och planerar allt som ska hinnas med innan snön kommer igen så känns det långt bort. Och självklart hinns inte allt man trodde man skulle hinna, men jag tycker att vi den här sommaren och hösten faktiskt har hunnit med mycket av det som planerades i maj. Mycket arbete har gjorts på den tekniska biten och även en hel del taktiskt. Plus en massa jobb på materialet redan.  Så summa summarum  har allt gått bra och vi börjar så smått känna oss redo för vintern. 

I lördags avslutade vi en intensiv vecka i Värmland med Klarälvsloppet i Karlstad. Men vi börjar i rätt ordning.

Förra måndagen samlades vi i Torsby för några intensiva träningsdagar. Vi varvade barmark med pass i tunneln, där vi fokuserade på skidtester och teknikarbete. Åtskilliga timmar har lagts på skidtester under sommaren och början av hösten och vi tycker nu att vi har en bra översikt inför vintern. Mycket arbete kvarstår förstås för servicegänget, med Marcus Laggar i spetsen, men mycket är också gjort, vilket känns otroligt bra.  

Vad gäller den tekniska biten så fokuserar åkarna på att hitta nycklar att jobba med under hösten. Vissa letar träffen på platten, andra att bli energisnålare uppför. För att nämna ett par exempel. Utanför tunneln var det högkvalitet som stod högst upp på agendan. Ett tufft intervallpass på rullskidbanan (8*7 min) och ett ännu tuffare skidgångspass stökade vi undan innan vi på torsdagen begav oss söderut till Karlstad för det nystartade Klarälvsloppet.

Nio mil på en gammal banvall visade sig bli ett fantastiskt lopp med en härlig bansträckning och mycket folk utefter banan. Redan såhär första året tycker jag att man med rätta kan kalla sig för sommarens Vasalopp. Vi hade stora förhoppningar på loppet och vi var med och körde om det ända fram emot mål i centrala Karlstad. Vi fick denna gång nöja oss med en fin tredje plats av Otto. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Nu blir det ett par veckor på hemmaplan för åkarna innan vi samlas igen, för läger i Ulricehamn.

​- Anton

September månad har kommit och vintern närmar sig.  Säsongen närmar sig. Men ännu finns det tid kvar och det är nu viktigt att hålla fokus. Det kan vara lätt att börja känna en viss stress för att säsongen kryper närmare och man kanske börjar dra i handbromsen lite för tidigt för att försöka hitta den där tidiga formen.

För oss som långloppssatsande är det ju väldigt långt kvar till de verkligt viktiga tävlingarna, som Marcialonga och Vasaloppet. Men sedan något år tillbaka så börjar även vi säsongen tidigt. Redan sista helgen i november går prologen i Pontresina och helgen efter är det dags för första långloppet i Livigno. Detta i kombination med att de sista loppen går i mitten av april gör vintern till en riktigt utmaning. Både fysiskt och psykiskt.

Den tuffa säsongen gör att det är viktigt att hålla bra tryck i träningen både september, oktober, november och till viss del också december. Samtidigt som vi ska försöka samla energi för att klara av de många resorna och det tuffa schemat. Detta är inte lätt, men en verkligt viktig del i Ski Classics, att vara i form från November till April.

För oss som team är perioden efter Vasan viktig om vi ska vara med och slåss i lagtävlingen. Förra året var den perioden inte vår bästa på säsongen, men det ska vi förhoppningsvis råda bot på denna vinter. 

Då var det dags igen. Dags för stora delar av världseliten, i varje fall i långlopp, att bege sig mot Trollhättan. Alliansloppet går av stapeln i denna inte alls så skidförknippade stad. Men Alliansloppet har ändå gjort ett bra jobb och positionerat sig som en av de absolut mest prestigefulla rullskidtävlingar som finns.

Det är som jag skrivit tidigare en speciell tävling. Mycket tillfälligheter, trångt bitvis och många incidenter. Men roligt är det, i dubbel bemärkelse. En rolig och spännande tävling men också roligt att se hur alla ligger till så här mitt i barmarkssäsongen. Vilka verkar heta? Vilka har en bit kvar till formen? Vem blir årets överraskning? Vem känns stark? Och så vidare.

På lördag är det dags och vi har som plan att ha fullt lag på startlinjen. Otto har varit tvåa tidigare och Britta lika så. Nu hoppas vi på att kunna kliva högst upp på pallen. Loppet sänds på TV4 Sport på lördag eftermiddag.

Säsongens tredje läger är just avslutat i Orsa Grönklitt, Ett öppet läger, dit elitåkare och åkare strax under elitnivå varit välkomna och åtta stycken tog i år chansen att vara med oss under veckan.

Vi började det hela med tävlingen Grönklitt Double Poling Hill Climb som tog oss uppför den otroligt fina backen upp till Grönklitt. Vi i teamet gjorde inga stordåd denna gång utan fick se oss besegrad av Evelina Bångman på damsidan och Jens Eriksson på herrsidan. Sedan har veckan flutit på bra. Vi har försökt att utnyttja terrängen som finns i Orsa med omnejd så mycket det bara går. En hel det fokus har lagts på teknik och teknikutveckling under detta läger. Vi är just nu mitt i barmarkssäsongen och mycket  teknikarbete är gjort men mycket går fortsatt att utveckla och förfina inför säsong.

Ett pass som är ständigt återkommande på våra läger är ett impulspass. Ett kort pass på ca en timme som innehåller nio impulser (max ryck) på ca 10-15 sekunder. Detta för trigga snabbheten och inte bara bli starka och sega som man lätt blir om man stakar en massa timmar hela tiden på tunga skidor. Nästa gång vi samlas är i slutet av månaden då Alliansloppet avgörs i Trollhättan. 

Något jag använder mig av i mitt sätt att sätta ihop träningsprogram är pass som successivt ökar och blir hårdare och hårdare för varje gång man gör det. Jag tycker man på det sättet får en röd tråd i det och det ger motivation under lång tid.

Som exempel; du har en backe som tar 4 minuter att köra upp för. Första gången kör du den fyra gånger, sedan sätter du upp ett slutmål. Exempelvis att i november köra den 10 gånger. Varje gång du kör detta pass ökar du med en intervall. På det sätter får vi en naturlig ökad belastning in mot säsong. Du skruvar hela tiden på ett enkelt sätt upp "svårigheten" med passet.

Detta pass ligger med hela tiden så att det hela tiden kan användas som en morot. Du tänker att "nu kör jag det här andra passet för nästa vecka ska jag klara sju gånger upp i backen". Det kan ofta kännas ganska tufft och nästa lite omöjligt när man står där efter första gången och vet att man ska köra dubbelt så många gånger om bara någon månad. Men genom tanken att en till klarar du alltid så brukar det gå bra.

Detta pass är också en bra avstämning för hur du ligger till och hur bra i fas du är. Det är förstås inte riktigt samma pass att köra fyra respektive tio gånger upp för den där backen. Men min erfarenhet är att man blir så "känd med" sin backe så man vet hur det ska kännas och vilka tider man bör åka på för att ligga bra till. Vissa dagar kommer att kännas lättare, andra tyngre. Precis som i allt annat, men just det här successiva ökandet tror jag mycket på. 

Lycka till!

​- Anton

Ett ständigt återkommande pass under våra läger är det vi kallar "Vasapasset". Det är det pass som jag får överlägset flest frågor, funderingar och kommentarer kring. Vad är ett Vasapass? Varför heter det Vasapass och hur långt är det? Kan alla köra, varför kör ni det? Detta är exempel frågor som kommer upp.

Vasapasset är som tidigare nämts ett ständigt återkommande pass på våra läger och det är ett pass som är specialgjort för att utmana oss på det som kommer att uppstå under tävlingar. Vad ingår då i detta pass?

Grundregel 1: Det ska vara hårt och det ska vara långt, minst 2:30 helst över 3 timmar.
Grundregel 2: En tuff start för att simulera starten på ett långlopp som allt som oftast går fort.
​Grundregel 3: Spurtpriser, utbrytningar och bergspriser läggs in under passets gång.
Grundregel 4: Fri fart sista timmen cirka.

I grunden ska det också vara en bra marschfart under hela passet. Men det är lite beroende på vart vi är, vilken terräng som finns att tillgå och vad vi vill ha för sorts pass. Till exempel ett med högfart lägger vi i lättare terräng och när vi vill ha ett kuperat pass med tuff avslutning så söker vi det. Det är egentligen bara fantasin som sätter begränsningarna för hur passet ska se ut. Det brukar allt som oftast bli ett tufft och givande pass.

Detta är inget unikt som bara vi kör utan stora delar av långloppseliten använder sig av ett liknande upplägg. Jag får ibland frågan ska jag som motionär köra "Vasapass"? Jag tycker absolut att du kan testa, även om jag tror att du får ut mest av att köra dessa pass i grupp. Men med ett distanspass med en tuffare start och max sista 30 minuterna så har du början till ett Vasapass. Det är bara att testa. Och svaret på frågan varför kallar ni det vasapass? Ja vad ska jag säga...dålig fantasi kanske. Här nedan kan ni se hur ett Vasapass kan se ut. Just det här är från Orsa för ett par år sedan.

​- Anton

Som du kanske märkte var det nystart för Vasapodden i torsdags. Lars och Anton pratade sommarträning och gick in på ämnen som motivation i semestertider, tips på pass, sätt att mäta utvecklingen, planering och andra godbitar. Plus lite till av allt som gäller träning på sommaren. 

Det är långt kvar till Vasaveckan ännu, men inte för lång tid för att träna både mycket och smart redan nu. Om du missade podden i torsdags är det förstås inte försent. Passa på att ta en stund för dig själv såhär på midsommardagen och lyssna in avsnitt 7.

I söndags eftermiddag startade vi upp säsongens andra läger och som så många gånger förr är vi i Torsby. Torsby som helt naturligt, tack vare sin tunnel, blivit en metropol bland svenska skidåkare.

Men det är inte bara för tunneln vi gång på gång kommer tillbaka hit, utan för helheten. Boendet, tunneln och barmarken, allt hänger ihop. Det märks att man har satsat på skidåkare nu under några år. Det finns långa och branta stigningar för rullskidor, en fin rullskidbana och en tunnel med fina förhållanden året runt. Som vanligt kommer vi att använda oss utav alla de här delarna under lägret. Skidor ska testas, tekniken ska slipas och i backarna ska vi svettas.

Att vara på snö så här tidigt in på säsongen har många fördelar. Vi försöker att vara på snö kontinuerligt under hela säsongen för att hela tiden ha känslan och teknikutvecklingen nära till hands. Utöver detta så påbörjas skidtesterna inför nästa vinter redan nu, så att vi har chansen att hitta så bra skidor som möjligt.  Så nu pågår några härliga dagar för teamet. Håll utkik på vår facebooksida för fler uppdateringar under veckan.

- Anton