För elitidrottare är det en balansgång att nå maximal utveckling. Man vill ligga precis på den belastning som man klarar av, precis där kroppen bryts ner precis så mycket att man klarar av att bygga upp och bli ännu starkare. Ligger man över gränsen för vad kroppen klarar av under en för lång tid så är risken att man hamnar på fel sida och man är vad vi bukar kalla "bränd". Att vara bränd under korta perioder är oundvikligt om man vill bli bäst. Men det är när dagarna blir veckor och veckorna blir månader det kan bli jobbigt och svårt att hitta tillbaka. Då behövs ofta ett omtag som föregår ett konsekvent jobb tillbaka.

På vilket sätt är man bränd? Det kan vara lite olika. Är det ett lokalt fenomen i olika muskelgrupper räcker det ofta att under en period vara försiktigare med träning för just den specifika muskelgruppen. Är man mer allmänt bränd, då det inte handlar om något specifikt ställe utan mer hela kroppen, krävs en omstart och kanske till och med en paus. I detta läge är det många av elitidrottarna som hamnat och där, efter en längre tid under isen, kan det kännas hopplöst att hitta tillbaka. Ofta kommer också de omvända tankarna upp. "Jag behöver träna, jag känner mig otränad". I dessa fall en helt felaktig tanke som bara drar idrottaren längre ner.

När man är i detta stadium är det istället viktigt att vara ärlig mot sig själv. "Har jag tränat för mycket? För lite? För ensidigt?" Jag tror också att det är extremt viktigt att följa sin känsla och fundera över om det verkligen är rätt att köra det planerade passet. Kanske är det bättre att följa känslan och hoppa över. Fast här är det nog på sin plats med en liten varning. Man får inte heller börja hoppa över pass varje gång det tar emot, för då är det snabbt gjort att istället hamnar på andra sidan gränsen och ligga under för låg belastning. Låg belastning under lång tid är ju lika med sämre tränad.

I dessa fall tror jag det för elitidrottare är väldigt viktigt att ha någon att bolla sin träning med, någon som är insatt men ändå ser allt utifrån.  Oftast när det gäller den yppersta eliten så ligger man för högt, men det förekommer förstås också att man ligger på andra sidan gränsen. Min erfarenhet är här att man lättare hamnar i för låg totalbelastning om man tidigare varit bränd och under sin maxförmåga av den anledningen.

Det här är frågor som elitidrottare hela tiden brottas med. För mycket, för lite, för ensidigt, för varierat? Vi söker alltid den perfekta medelvägen. Den som gör att om vi betalar med 20 träningstimmar får vi betalt för 20 träningstimmar. Som motionär eller elitsatsande som har en annan syssla vid sidan om idrottssatsningen så kommer ytterligare en parameter in. Då ska det adderas x antal arbetstimmar också. Det är ett evigt pusslande, men när man får till det och hamnar i den härliga zonen där man får ut maximal utveckling så är det värt det.

​- Anton

Att hitta den optimala belastningsnivån kan vara en utmaning.

Vi jobbar ständigt med att utveckla oss i vår satsning och något som hela tiden är en pågående process är teknikutvecklingen. Vi strävar efter att vara med och driva utvecklingen av stakningen framåt. Vad gäller teamet och hur fort det är möjligt att åka skidormen, men även för 157 Training-delen, genom frågan om hur en motionär ska åka.

Men hur jobbar vi då, rent konkret, för att hela tiden driva denna process framåt?

- Analyser
Vi analyserar. Våra egna åkare, våra motståndare. Vilka åkare gör vad? Vi har det senaste tittat mycket på till exempel Aukland, Nygaard och Kardin. Alla dessa jobbar med en avslappning som är intressant. Vi tittar också mycket på Eliassen och Sundby, som är stabila och duktiga på att reprisera och hela tiden göra samma rörelse och på det sättet bli väldigt energisnåla. Vi analyserar också till exempel hur Otto ser ut i början respektive slutet på Vasan. Vad är skillnaden, finns skillnader, vad händer när farten skruvas upp?

- Tester
Vi undersöker, testar och funderar under hela träningsåret. Om vi gör si eller så, vad händer då? Om staven sätts i i den vinkeln istället för denna vad händer då med kraftutvecklingen? Det är exempel på frågor vi brottas med.

- Identifikation av styrkor och svagheter
Vi letar och försöker att identifiera problem eller styrkor som gör att vi kan, eller inte kan, åka på ett visst sätt. Behöver vi bli starkare i en specifik muskelgrupp som gör att vi måste lägga till nya övningar på gymmet till exempel? Det här är kanske också den del vi använder mest när det handlar om att hjälpa motionärer till bättre teknik.

Väldigt förenklat är det på det här sättet vi jobbar för att vara med och utveckla oss och stakningen till nya nivåer. Det är ett ständigt pågående arbete.

Filmning och direktanalys är ett viktigt redskap när vi jobbar med tekniken.

Den första februari kommer vi återigen att starta upp en träningsgrupp i Ulricehamn. Den här gången på snö och vi kommer att fokusera på högintensiv träning för er som vill hitta en topp fram emot Vasaloppsveckan. Upplägget kommer att likna det vi hade med rullskidgruppen i somras. Under fem onsdagar i februari kör vi tuffa, utmanande och roliga pass tillsammans på Lassalyckan i Ulricehamn. Häng med och boosta din form inför Vasaloppet!

Läs mer och anmäl dig här. Det blir roliga kvällar.

Eftersom tips kring Vasaloppet är något av en aldrig sinande källa för oss så fortsätter vi där vi slutade häromdagen. Här kommer en guide för dina nio mil i fäders spår.
 
Starten i Bergaby - Smågan
Ganska direkt efter starten i Bergaby så börjar Vasaloppets längsta stigning. Den är 2 km lång och riktigt brant i början. När du kommer upp och ser skylten där det står 87 km så väntar platt åkning mot första kontrollen i Smågan som kommer efter 9 km. Det är härlig åkning uppe på myrarna.
 
Smågan - Mångsbodarna
Efter Smågan fortsätter den lättåkta profilen med mestadels platt åkning. Njut av den härliga naturen då spåret går på myr och genom skogsåkning om vartannat. Det är sedan lätt utför in i kontrollen i Mångsbodarna.
 
Mångsbodarna - Risberg
Efter kontrollen i Mångsbodarna kommer en härlig och fin utförskörning mot det berömda ”köldhålet” Tennäng. När du sedan passerar just Tennäng så börjar också de lika berömda Risbergsbackarna. Det var här Raul Olle satte fart på tävlingen varje år för ett 15-tal år sedan. Det som kallas "backarna" är egentligen en fin slakmota i några kilometer innan man kommer in i Risbergskontrollen. Strax innan kontrollen kommer en utförsbacke som har medfört en del problem vissa år:

Risberg - Evertsberg
Efter Risberg så blir karaktären på loppet lite annorlunda, nu blir det lite mer upp och ner hela tiden. Upp och ner över åsar, inga längre stigningar men en hel del småbackar som lätt suger musten ur en. Efter Evertsbergssjöarna så går spåret in på elljusspåret i Evertsberg och då blir det lite uppför mot kontrollen. Det är ju inte för intet som spurtpriset i Evertsberg kallas bergspris, även om det inte är något berg man ska bestiga.
 
Evertsberg - Oxberg (här startar Kort- Tjej- och Halvvasan)
Efter Evertsberg går det utför mot Vasslan och vägundergången, här går det faktiskt att återhämta lite kraft och energi och loppet bjuder på lite ”gratis” kilometer. Men det behövs för väl nere vid vägundergången börjar det att gå uppför. Först mot Björnarvet, sedan i de beryktade Lundbäcksbackarna och efter dem ytterligare en stigning in mot kontrollen i Oxberg.
 
Oxberg - Hökberg
Direkt efter Oxberg kommer någon kilometer som är mer lättåkt, innan det går lite upp och ner förbi alpinanläggningen i Gopshus. Därefter går spåret lätt uppför mot Hökberg. Denna slakmota är Daniel Tynells efter att han x antal gånger lagt på ett rejält ryck här.
 
Hökberg - Eldris
Efter Hökbergskontrollen blir det en ordentlig nedförsbacke som efterföljs av ett par plattare kilometer och sedan någon kortare backe, som så här långt in i loppet känns även de. Därefter passeras Läde och det är mestadels platt med någon kortare backe.
 
Eldris - Mora
Mellan Eldris och Mora är det till en början platt, sedan blir det några korta små backar över några åsar inne på det elljusbelysta Hemusområdet innan spåret går in i Moraparken som avslutas med Auklandbron och backen upp mot upploppet i Mora. Upploppet är riktigt långt, så passa på att njut.
 
Lycka till!
 
Anton ​