Att hitta vägen in i senioråldern

Precis just nu sitter det ett gäng skidåkare runt om i Sverige som nyss gick ur gymnasiet. Några har bestämt sig för att satsa vidare, några har bestämt sig för att sluta. Vissa sitter och funderar på hur de skulle kunna satsa vidare. Hur skulle det gå till och ställer klubben upp? Klarar jag det ekonomiskt och klarar jag det träningsmässigt? Hur ska jag få ihop allt? Mer än hälften av alla som går ur skidgymnasiet har inom ett år efter studenten avslutat sin aktiva elitkarriär. Hur ska vi göra för att få fler att fortsätta? Genom att ge dem förutsättningar förstås. Skulle det finnas en fungerande och självklar väg att gå efter gymnasiet så skulle nog många inte ens fundera på att sluta. Eller ännu bättre, flera alternativ mot en fortsatt elitsatsning. Hade klubbar, team och träningsgrupper haft ett gemensamt mål att lotsa så många som möjligt vidare i sina satsningar så borde förutsättningarna kunna skapas.

Jag tror personligen att det är viktigt att börja se satsningarna som ett helhetstänk. En satsning är på ett år och inte över en vinter, vilket är självklart för åkarna samtidigt som många klubbar har en satsning som bedrivs från november till mars. Över tävlingarna finns stöd att få, men vi måste hjälpa dessa unga skidåkare sommar, höst och vinter. I det ingår läger som något väldigt viktigt för att kunna utvecklas som skidåkare, plus att det bidrar till vidare satsning eftersom de flesta tycker att det är så roligt. På skidgymnasiet finns en lägerverksamhet som kompletterar klubbarnas tävlingsverksamhet. Men för att få något liknande att fungera efter gymnasiet så måste frågan om vem som står för satsningen ekonomiskt och vem som får ut något av den på något sätt få en lösning. Att lägga tusenlappar på en åkare under sommar och höst för att sedan, när vintern kommer, släppa åkaren till någon annan som får hela äran för framgångarna verkar nog inte så lockande.

Men för skidsverige är det kanske ändå den bästa lösningen för tillfället? Samtidigt finns det, om än få, klubbar som jobbar med satsningar på helårsbasis. Förbundet jobbar med elitläger, något även vi har kört i sommar. På detta sätt så finns möjlighet för en ung skidåkare att träna och utvecklas med andra. Det finns också några högskole- och folkhögskolealternativ som är riktigt bra, men det är ju för dem som vill plugga vidare direkt efter gymnasiet. För dem som inte vill stanna i skolbänken är det kanske lite svårare att få till vardagen och att jobba samtidigt tycker eller tror många är en dålig kombination. Jag tror tvärtom att ett halvtidsjobb nog är en riktigt bra lösning. Att få kombinera vidare satsning med att få börja på i det "riktiga" vuxenlivet tror jag är en bra kombo, men inte alls så lätt att få till. Då gäller det att ha turen att hitta en halvtidstjänst eller någon som är villig att bidra till elitsatsningen genom att erbjuda just en sådan. Vidare måste det finnas möjlighet att vara ledig för läger och så vidare.

Att de som vill får satsa på sin idrott är verkligen något att sträva efter och något jag tycker att vi som jobbar i skidsverige ska möjliggöra ännu mer än vi gör idag. Trots det är det ändå inte omöjligt att skapa sig en elitkarriär som det ser ut idag, men här tror jag att vägledning är viktigt. Genom vägledning kan skidåkaren få se att det finns flera vägar att gå i detta läge av karriären. För det är genom steget över till senior det börjar på riktigt och det är då det roliga, men också riktigt utmanande, börjar. Så alla in som jobbar med skidjuniorer, vägled! Till er som just tagit studenten vill jag säga: kör hårt och satsa vidare, det är grymt roligt och ni kommer inte att ångra er. Hitta din väg in i senioråldern, det finns många att välja på.

- Anton

Hela det här gänget har också stått där, inför steget in i senioråldern.