Få damer i startleden, vem bär ansvaret?

Herrklassen i Ski Classics har under de senaste åren stabiliserat sig på en nivå med ganska många åkare, någonstans mellan 80-100 åkare per tävling oavsett var i världen vi befinner oss. I damklassen är det annorlunda. De åkare som ligger i topp i de båda klasserna är nog i stort sett på samma nivå. Visserligen är det så att det är fler av killarna som kan vara på pallen, men om vi ser till de som vinner tävlingen och är strax därefter vågar vi nog säga att damer och herrar håller ungefär samma kvalitet. Skillnaden ligger mer i antalet deltagare totalt. Är det något att sträva efter då? Att få lika många damer som herrar till start. Är det inte för att det är just herrar i herrklassen som den får vara förebild här? Kanske, men ändå är det i allmänhet så att en större bredd bland de startande ger bättre spets och fler damer till start skulle i längden kunna innebära bättre förutsättningar för elitsatsande tjejer, med mer publicitet och ekonomisk ersättning på samma nivå som för killarna. 

Varför har damklassen som mest ett 30-tal, men ofta bara mellan 10-20 startande? Om vi skulle ta och granska oss själva i Lager 157 Ski Team först så ser vi att vi är en stor del i problemet. Fem killar och en tjej i laget, precis som i de flesta större teamen som har ett övertag av killar i laget. Ofta ett betydande sådant. En del i det är förstås poängsystemet i Ski Classics, där vi får tillgodoräkna oss två killar och en tjej i varje tävling. Det i kombination med en slags nonchalans hos oss som driver teamen ger konsekvenser som missgynnar rekryteringen av damer. ​

Anledningen till att vi just nu bara har en dam i laget är att det sportsligt och ekonomiskt är det bästa. Helt krasst så klarar vi oss med det. Det är klart, hade vi haft en tjej som kunde komplettera Britta så hade vi kanske fått någon poäng till i lagtävlingen förra säsongen, men ytterst få eftersom Britta var 7:a som sämst. Vi tävlar ju också väldigt chansartat med en tjej. Om Britta skulle bli sjuk så står vi där med 0 poäng den tävlingen. Det vore förstås inte så bra, men tydligen är det en risk vi väljer att ta.

Nu försöker SC göra något åt detta genom att äntligen lägga in en spurttröja för damerna och år för år har egen start för damerna slussats in i loppen. Om detta kommer att få fler lag att satsa på tjejer, och att fler tjejer väljer att satsa på SC får vi se. Än så länge går det som sagt trögt, men kanske är förändring på sikt det viktigaste här. 

Här vore det försåts också begåvat att fråga tjejerna själva. Finns det tjejer som vill satsa på detta och vad skulle krävas? Finns underlager för att vara 50 stycken varje helg? Vi tycker det borde finnas det. Bland annat har världens största skidnation Norge endast ett fåtal som satsar på SC. Detta är för oss en gåta. Det finns ändå en hel del pengar att tävla om i roliga tävlingar på trevliga platser. Plus att många av teamen nu bedriver en lika professionell och seriös satsning som förbundsorganisationerna. Är konkurrensen något som avskräcker? Är det stört omöjligt att få plats i ett team? Eller är det helt enkelt ointressant av en eller annan anledning? Vi slår oss för bröstet och tänker att nej, det där sista kan det väl ändå inte vara.

Med tjejvasan från i vintras i minne så vet vi ju att det finns många tjejer som har förutsättningar att vara med och slåss i långloppen. Den tävlingen var en riktigt trevlig tillställning, där åkarna verkligen bjöd till när de jagade spurtpriser, skapade utbrytningar och körde taktiskt. Det hela slutade med en härlig spurt med ett tiotal åkare. Den underhållningen skulle vi vilja ha varje SC-helg. 

Hur gör vi då för att få in fler tjejer till långlopp och SC? Skulle det kunna vara så att vi behöver se på vårt problem och vår sport som del av något större där samhällets strukturer och värderingar återspeglas precis lika mycket som någon annanstans? Istället för att låtsas som ingenting, alternativt stå och peka på varandra, så skulle alla kunna se sin del av ansvaret och börja ta större kliv mot en lösning. SC gör som nämnts sakta men säkert jobb för att bättra på damernas förutsättningar, men det finns mer att göra. Exempelvis skulle ett förändrat poängsystem ge teamen en morot för att rekrytera fler damer. Samtidigt är det möjligt att jobba från andra änden, genom ett aktivt jobb från teamens sida för att få fler damer till långloppscirkusen. Dessutom kan den tjej som funderar på en långloppssatsning se till att drömma stort, ta för sig och våga kräva sin plats. 

Inom några år behöver vi förhoppningsvis inte föra denna diskussion mer. Då har vi lyckats att få in fler tjejer till SC, men det kommer nog inte göras utan medvetenhet. 

Start Marcialonga, Bild: Skiclassics